Efter Lajvet Tomhet

Nea inviger Dalfolkets eldstad.
Farernas Rullande värdshus.

Nu är jag altså tillbaka från mitt första lajv. (Har varit hemma i 3 dagar nu)
Det känns lustigt. Alldeles tomt och kallt att det faktiskt är över.
Så många nya trevliga söta människor. Vem vet om jag någonsin träffar dem igen?

Dimma och Frö två underbara kompanjoner som förgyllde vardagen.

Äladis (Nea) jag kände henne inte in men off är hon en äkta pärla.

De trevliga tedrickande orrarna.

Speciellt snällingen som lånade mig sin mantel (fast jag har ingen aning om vem det var)

För allt det viktiga. Det mycket viktiga.

För Lina och Morgan och Jonathan

För nya ideer och erfarenheter.

Äsch jag vet bara inte vad jag ska ta mig till. Det river i bröstkorgen och magen av tomhet och ängslan. Jag vill tbx. Jag vill inte att det någonsin ska ta slut.

Jupp defintivt lajvbiten ;)

Men nästa år blir det förhoppningsvis med körkort och egen bil. Och bättre uttrustning.

Viktfunderingar

Idag bjuder jag på en riktigt fånig bild av mig.

Ett flertal personer har på senaste tiden frågat om jag har gått ner i vikt.

Jag har iofs inte vägt mig på ett bra tag men jag tror inte att jag har gjort det. Snarare tvärtom.

Visst vet jag att läkaren sa att jag antagligen inte kan gå mer än max 15-20 kg överhuvudtaget utan att få alla mina muskler att förtvina och det går inte.

Det har gått ca 2-3 år sedan jag senast tränade och likväl kan jag lägga mig ner och göra 80 situps utan problem. 80 riktiga situps där man har musklerna konstant spända

Men likt förbenat går jag inte ner i vikt. Visst läkaren sa iofs att för att jag ska kunna gå ner är det endast en kostfråga för tillfället. Han rekommenderade att utesluta snabba kolhydrater men jag vet knappt vad det innebär.

Jag har funderat på äppledieten. Läkaren sa att det var den bästa frukten eftersom den bara innehåller 50 kalorier jämfört med en banan som innehåller 400 kalorier.

Sedan kan man ju säkert byta ut ett äpple då och då mot en morot.

Öland

Jag önskar att jag vore vacker

Självbiografi

Genom ljus vandrar en skugga.
I natten glider jag fram
Drakens välvda vingar vilar i mitt inre.
Vargens skri i månljus.
Framåt med mod och styrka
driver de mig.

På starka vingar flög jag,
som en ängel i smärtans salar.
Glädjens ljus steg klart från mitt inre.
Återskinande från andras ansikten.
Ljus som fördrev smärta.
Leenden möttes med leende.
Sting av smärta gled förbi.
Ljusa dagar.
En outröttlig sol.

Men solen går i moln.
Skuggan lägrar sig inför nya miljöer.
Ord studsar mot väggar.
Slag ekar mot sten.
Vingar blir bundna till jord.
Sorgsen skugga vandrar ensam,
stiger undan.
Glas är bräckligt skydd.
Vargen vid min sida.
Smärtans vingar sveps om mig.

Skugga går mot mörker.
Mot natt utan måne eller stjärnor.
Mot natt utan ljus,utan hopp.
Ett enda gnistrande ljus.
Ett ljus av blank, skarp metall.
En blodröd hinna över världen.
Med rakblad klippte jag själv mina vingar.
Likt sagans vampyrer sökte jag blodets tröst.
Draken vid min sida förtvivlade.
Dödens käftar slog igen om mig.
Utspilld på en brygga
i en pöl av blod.
Låg med döende hjärta på trä.

Plötsligt kom en gryning.
Blodet blev till silverne tårar.
Tårar av lättnad.
Mörkret skingrades.
En sakta läkande lever.
På pilleravvänjning
och nya matvanor.
Vingar som sakta växer än en gång.
Draken vid min sida.
Vargen vid min sida.
Hoppas på krigaren
mitt ibland dem